Jag heter Lina. Det är jag som skriver
den här bloggen. Den handlar om mode 
"Fashion for dummies"
Kontakta mig på: nymodigheter at gmail punkt com.
25:e och lön. Mycket trevligt. Förutom att lägga pengarna pÃ¥ en Ã…re-tripp till helgen, tänkte jag även äntligen investera i ett par skor. Acnes Malin är fina, men rätt “trÃ¥kiga” och jag behöver mer än ett par trÃ¥kiga skor. Bra vardagsskor med andra ord, men det är ungefär allt. Därför funderar jag pÃ¥ nÃ¥gra andra och jag har hittat ett gäng fina, men de är ganska dyra, sÃ¥ det krävs en del eftertänksamhet. Vad tycker ni? De bruna stövletterna funderar jag isÃ¥fall pÃ¥ att färga svarta, och dessa finns även som höga stövlar. Sjukt fina. Troligen kommer de se ganska töntiga ut pÃ¥ mina miniben. De andra svarta med traktorsula är ocksÃ¥ fina och pÃ¥minner mycket om de där frÃ¥n Rick Owens som jag Ã¥ngrar att jag inte köpte. Vad tycker ni?
Marcella har klippt sig och hon är så jävla snygg. Inte för att hon inte var snygg innan, men hennes nya frisyr får mig verkligen att överväga om jag inte också borde skippa barret. Jag har ju tjatat en längre tid så kanske borde man låta sig inspireras och bara köra på. Vad tycker ni? En färgning lär ju vara på sin plats iallafall. Tänk vad mycket en ny frisyr kan göra.
Innan.
Efter.
Jag har ny väska. Den kommer från Tiger of Sweden. Fin va?
Hade totalt missat att jag är med på första uppslaget av kollektionsmagasinet Stockholm SS/10. Ett foto taget från Hopes visning under en av de hetaste dagarna i slutet av juni.
Varje lördag äter jag och min kille lunch på Mäster Anders. Igår var inget undantag. Då såg jag ut såhär.
Blus från Diana Orving, byxor från Acne, skor från Opening Ceremony, kappa från Dagmar, väska och halsduk från Weekday.
Säkert sist pÃ¥ bollen. Men spela roll. Koreanska modellen Daul Kim är död. Det är sÃ¥ sorgligt att jag gÃ¥r av. Fina Daul. Dagligen följde jag hennes blogg. Sista inlägget är skrivet för tvÃ¥ dagar sedan. “Say hi to forever”.
Jag har sjuka skobegär, från Margiela. Ville bara säga det.
Hej då.
Lisa skriver kort och bra och utan skygglappar om medieentreprenörer som lyfter unga bloggerskor till skyn, men i hemlighet bara utnyttjar och stoppar pengar i egen ficka. Om hur de överdriver och överskattar sig egen roll i en “genre som inte är deras att tuppa sig i”, skriver Lisa. Hon pÃ¥minner mig om sÃ¥dant jag glömmer mellan frukost och lunch, mellan öl och skitsnack, mellan knappandet pÃ¥ tangentbordet och upptagenheten.
Men det är klart “hon är ju sÃ¥ duktig, hon är ju bara 15 och har redan en av Sveriges största bloggar”, “…sÃ¥ himla uppflyftande med alla dessa unga tjejer som tagit sig fram och driver framgÃ¥ngsrika bloggar..”. Jag tror jag precis fick upp lite kräks i munnen. Som den enda kommentatorn skrev (bara det är ganska upprörande att ingen annan hade nÃ¥got att säga om detta) ” ….finheten med tennis är att man inte kan ta nÃ¥gra genvägar till en perfekt server. Vill man vinna sÃ¥ spelar man fair…”. Det torde gÃ¥ att applicera pÃ¥ nästan vad som helst. PÃ¥ nästan allt som helst.
